Lotta har varit med Optimal Flex Labyrinth aka "Max" på två inoffutställningar och blivit BIR båda gångerna o dessutom BIG 3 och BIG 2!

Stort grattis och hurra från oss!     

Hoppas att vi snart ses på en utställning!

// Ulrika

Idag fyller min största hundkärlek SUCH MIn Kompis Elvis-Presley aka "Elvis" hela 8 år! Han är numer veteran, de märks då rakt inte. Oj vad denna hunden har gett mig mycket genom dessa åren, han är MIN hund och bara MIN, en riktig mattegris! Visst resten av familjen får vara med men MATTE äger, en ganska skönt känsla! Elvis är en enkel hund, älskar att hänga med på saker, helst låååååånga promenader i skogen, är fortfarande tokig i leksaker och härjar som en tok med Ginza!

Bilden ovan är en av mina absoluta favorit bilder på honom!

Så fin, så stolt och ja alldeles underbar   

// Ulrika

Imorgon ska Lotta visa Max i Moheda (rätta mig om jag har fel) en inoffutställning och så klart håller vi tummarna och väntar på resultat och bilder   

Max som 7 veckors-valp! Tyvärr har jag inte sett honom live på väldigt länge, Lotta har varit och klippt honom hos Hanne i Växjö, på www.svansochelegans.se

Hoppas få se honom snart!  

Idag fick jag en så fin bild på Betsy som matte Lena tagit med önskan om en glad påsk, tack så mycket! Kul att höra av er!

Igår kom Maggan, Theas fodervärd inom ja vi bor ju bara några km ifrån varandra, med varsitt stort påskägg till grabbarna! Hjärtligt tack för det, glada vi blev! Fick hälsa på fina Thea och goldentöserna Fanny och Maja! Alltid lika kul!

Själv har jag faktiskt lite planer på ett par utställningar, kul ska det bli även om jag skulle behöva hjälp med att visa. Någon som är sugen?

// Ulrika

Dessa förbannade fästingar som fullständigt anfaller mina hundar.....

Usch inte fasen hjälper kalla vintrar mot dessa kryp heller, nej då de ligger under snön och gottar sig som värsta duntäcket! Bläää

Både E och G har fått flera nu och en hund jag träffade hade hela huvudet fullt! Han hade säkert varit i ett fästingbo....usch jag är inte rädd för vare sig det ena eller andra krypet,men när det igår låg en fet äcklig fästing på köksgolvet som Sixten var nära att plocka upp då vände det sig nästan i magen! Nej fy nu är Scaliborhalsbanden inhandlade och jag hoppas på lika god effekt som de andra åren! Jag vet att en del hundar inte tål dessa men som tur gör våra det! I mitt bakhuvud snurrar tankarna om att det faktiskt kan vara farligt med fästingskydden för hundarna, men efter egna erfarenheter av vår fina schäfer Isac som fick den fästingburna sjukdomen Erlichia och faktiskt aldrig blev sig själv igen så får våra hundar ha sina halsband!

Dessutom har jag provat örthalsband på Elvis en gång, tänkte det skulle vara bättre! Oj så fel jag hade....Han blev så sjuk, öronen svullnade upp och det såg ut som om han hade blodöron, han dreglade och slemhinnorna i munnen och ögonen svullnade, slö och inte sig lik blev han....så nej tack inte igen!

Vill kunna vara ute i skogen trots detta kryp och som förra året verkar 2011 bli ett riktigt-över-jävligt-fästing-år!

Hur gör ni? Plockar ni efterhand eller kör ni något skydd?

// Ulrika

Som sagt något suddig men jag bara älskar denna bilden Elvis snart 8 och Ginza 4.. dom har så himla kul ihop det är en fröjd att se dom!

// Ulrika

Ja måste säga att jag verkligen funderar på den här rollen jag har som uppfödare. Hmm är det värt allt jag lägger ner på det, känns inte riktigt så med den knappa responsen jag får för det.. Visserligen är jag inte den som föder upp flest valpar eller åker på flest utställningar, men jag är väldigt intresserad av det jag gör, säger aldrig något som jag inte vet något om. Men av någon anledning känns trösten klen....mycket jag vill och mycket jag ska. Men kanske inte alls som planerat, finns en gräns för hur roligt jag kan tycka saker är utan respons!

Lever ett enkelt liv med barn, gubbe, hus o hundar. Jobbar en massa och älskar mitt jobb! Kanske ska man bara vara glad? Och det är jag speciellt vid tillfälle så som när barnen kommer springande med ett leende på dagis och skriker MAMMA, att mötas av två underbara hundar som nästan river ner en av glädje när jag kommer hem eller när Jens ger mig den där kramen som bara han vet att jag behövde just då! Jag älskar vårt hus och ja jag är en riktig hemma-gris, längtar hem innan jag kommit iväg, men ibland hade det bara varit så skönt och självförtroendehöjande att få det där extra som uppfödare också.

Skitsnacket går runt, runt och runt! Det är helt uppenbart att jag måste hålla mig på min kant för att inte stöta mig med någon. Jag är en ganska social person men i dessa lägen väljer jag heller att vara "själv", inte lätt att veta hur man ska föra sig när vissa bara hälsar ibland, andra låtsas inte om en, andra gratulerar, ja och vissa "viskar" så högt att man måste vara döv för att inte höra....suck! Detta gör ju att jag absolut tvivlar på mig själv! Hundfolk är ett märkligt folk!

Misstolka mig rätt, mitt liv är bra just som det är, kanske är det jag som måste dra ner på mina förväntningar, ja att folk uppskattar det man gör är visst ingen självklarhet!

// Ulrika